Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråsparfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är icke godt, gråsparfvens rykte, och någon egentlig
vänskap ifrån människornas sida kan han icke räkna på. ’Luftens
råttor’ kallas familjens samtliga medlemmar af sina värsta
vedersakare, som obarmhärtigt predika massmord öfver hela byket.
Några sådana ha dock aldrig satts i scen, och gråsparfven lefver
tämligen fredad sitt torftiga lif, tolererad om ock ej älskad.
Och dock, hvarför skulle man ej älska honom — åtminstone
här och där? I den ensliga backstugan bakom åsen eller i det
fjärran torpet vid skogssjön är han ofta nog människans enda
sällskap. Där ser man honom med nöje krafsa i snön framme
vid dörren, där är hans vårkvitter dubbelt kärt.
Han gör så mycken skada, säger man. Han förstör och
sönderplockar trädens knoppar, han stjäl bort fröet ur
trädgårdssängarna, han slukar grönsaker, han härjar sädesfälten och har ej ett
spår af respekt för den inbärgade grödan i lador och stackar. Ja,
det är ju ett förskräckligt syndaregister, det medges, men så har
han också en del förtjänster att lägga i andra vågskålen. Under
den varma årstiden t. ex. förstör han skadliga insekter och larver
i mängd.
Gråsparfven är kanske den hemkäraste af alla vingade varelser.
Om han ’i Sorunda är födder och kläckt’, så stannar han i
Sorunda så länge han lefver. Det kräfves våld eller svältfakta för
att få honom att emigrera. Fångar man honom och för honom
till Nacka, så är han snart hemma i Sorunda igen.
Men därför att han är så där hemkär, tror han, att
hembygden tillhör honom, honom allena — bland småfåglarna.
Afundsjukan hör till hans arfsynder. Han motar bort eller äter ut
sångfåglarna i traktens trädgårdar, parker och lundar, han eröfrar
svalornas konstmässigt murade bon, och han har blott respekt för
den, som besitter större kroppskrafter än som kommit på hans
del. Men om herrskapet Skata emigrerat, med döden afgått eller
blifvit landsförvista, så reder han ogeneradt sitt näste i ett hörn
af deras täckta kvist-villa högt uppe i lindens krona och lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
