Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gulsparfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofvan svartbrun, under grå. Iris mörkbrun och fötterna gulbruna.
Storleken är cirka 180 mm. Vingen mäter omkring 90 mm.
I vårt land är gulsparfven den vanligaste af sitt släkte och
uppträder allmänt i södra och mellersta delarna. Norr ut aftager
han i antal, men längs Torneå älf går han emellertid upp till
67° 30’ och har till och med anträffats vid Karesuando och vid
Kvickjock. — I Norge är han längs kusten spridd ända upp till
Alten men tycker ej om fjällbygderna. I Finland förekommer han
ännu vid Mounio och Kandalax, och i Danmark är han den
allmännaste af alla sparfvarna.
Så fort det börjar våras och marken blir bar i hagar och
betesmarker, drager sig gulsparfven afgjordt tillbaka från sin sejour
i människornas närhet och börjar sina förberedelser till
bosättningen. I regel ordnas nästet i en fördjupning under den yfviga
grenen af en krypande enbuske och är sammanfogadt af torrt gräs
samt inuti fodradt med tagel och rotfibrer. En och annan gång
har man emellertid hos oss påträffat boet vid pass meterhögt i
någon en- eller granbuske. I Danmark skall detta äga rum oftare
och vara regel i Frankrike.
Äggen äro vanligen 5 eller 6; de äro vid pass 20 mm. långa och
hålla i tvärmått cirka 15 mm. Färgen är ganska skiftande. Ibland
äro de ljust gråhvita, ibland chokladfärgade eller blåaktiga, men
alltid äro de öfverströdda med svarta punkter, streck och ådror,
som äro tätast samlade kring storändan.
Makarna lefva ett lyckligt, harmoniskt lif under vårens och
sommarens ljusa dagar. I det varma boet ligger den lilla frun
dåsig och belåten, öfversilad af en ljusgrön dager, som intränger
genom den doftande enens täta, vårfriska barrmassor, och i
närheten njuter gemålen sitt sorgfria väsen samt tillbringar sina lediga
stunder på nöjsammaste sätt. Ofta nog slår han sig ned i toppen
på en en eller någon liten gran och ger sig till att sjunga. Någon
stor konstnär är han icke, men han gör så godt han kan, och
mer har ju ingen rättighet att fordra. Sitt itt itt itt itt tyh; sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
