Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tittar, men faktum förblir faktum, och omsider lägger hon sig ned
till sin veckolånga hvila och värmer troget sina och det
främmande ägget vid sitt dunmjuka bröst.
En vacker dag komma de små fram, men en ibland dem
utmärker sig redan från början såsom skäligen underlig att påse.
Hans hufvud är större, näbben längre, skuldror och vingrudiment
gröfre byggda än på vanliga hyggliga ärle-barn. Och så hungrig
han är sedan! Hvarenda matsmula, som de stackars föräldrarna
dra till boet, nafsar han till sig. De små halfsyskonen få
ingenting, huru ömkligt de än pipa och kvida. De magra, han blir fet;
de stanna i växten, han hotar att bli en jätte. Snart blir också
boet honom för trångt. Den minste lille har kommit upp på
ryggen på intränglingen, och då denne en gång reser sig upp,
ramlar småttingen ur boet och förgås. Strax därpå drabbas en
annan af samma öde och därpå en tredje. En vecka blott och
snyltgästen år ensam herre på täppan, storvulen, glupsk och
pockande. Och för hans skull hålla de stackars fosterföräldrarna
sedan på att arbeta ihjäl sig.
Det händer rätt ofta, att gökhonans ägg hamnar i ett bo i ett
ihåligt träd, hvars ingång är så liten, att blott en mindre fågel
kan passera densamma. Då väntas gökungen af ett tragiskt öde,
ty när han blir fullvuxen och skall ut och flyga, är han för stor
och måste förbli, där han är. De trogna små makarna, som
utkläckt och dittills vårdat honom, öfvergifva emellertid icke sin
skyddsling utan mata honom alltjämt, och då de ensamma icke
förmå att fylla hans kraf, lega de sig hjälp. Man har ofta nog
iakttagit, hurusom flera stycken småfåglar med brinnande ifver
släpat föda till en sålunda invuxen gök, som ej kunnat få mer än
hufvudet ut genom den trånga boöppningen.
Den stackarens öde är emellertid oåterkalleligen besegladt.
Hösten kommer med köld och näringsbrist. En dag tvingas
fosterföräldrarna att emigrera. Hungrig och förfrusen sjunker den
olycklige då ned i det näste, till hvars medlem han gjordes genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
