- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
121

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större hackspetten. - Kattugglan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skogshuggare ha hittat många hackspettar ihjälfrusna i trädens
håligheter.

Latinska namnet år Picus major. De svenska provinsnamnen
lyda: hackspik, storspett, huggspit, krushackspett, rosenbjälke (sic!)
och skogsknarr.

*




Kattugglan.


(Fig. 43; tafla VII.)

Som ett däfvet flor lägger sig oktoberdimman öfver skogen,
slätten och byn, och då den tidiga skymningen kommer, känner
man på sig, att det skall bli regn till natten. Det susar i
kyrkogårdens lummiga trädkronor, och det ligger liksom något hemskt
i luften. Här och där i stugorna tändas ljus, men samtidigt
dragas rullgardinerna ned, och utifrån ser det ut som om det lilla
samhället redan sofve. Men invändigt är det varmt och godt. På
härden sprakar torrvedsbrasan, fotogenlampan lyser klart,
spinnrockshjulen snurra, kardorna gå, och tjänsteflickorna sjunga om
Johan Adelin, som tjänte på unge kungens gård.

Då skär ett ekande klä-hvitt genom det svarta nattmörkret
därute. — Hu! mumla flickorna, rysande. Nu spår hon död igen,
den otäckan! Men matmor, som vet bättre, lugnar dem och säger,
att ugglan bara spår väderskifte. Om en stund gå därför
spinnrockar och kardor sin gamla gång, och sången tonar till hjulens
surr och barrvedens sprakande.

Men ute i en af de höga askarna omkring kyrkan sitter
kattugglan, matfrisk och pigg efter sin dagslånga siesta, skakar sin
yfviga fjäderpäls, klipper med de stora ögonen och drar ut och
in klorna, liksom för öfnings skull, ty nu skall jakten börja.

Kiä-hvitt klä-hvitt! ropar hon ännu en gång och kastar sig
därpå ut i mörkret, gör på sina mjuka, smidiga vingar en ljudlös
flygtur kring kyrkan och slår sig sedan ned på en af
portstolparna, hvars kors erbjuder en förträfflig utkikspost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free