Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsdufvan - Klippdufvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungefär densamma som kamratens, men det anses, att hon i Sverige
är talrikare än ringdufvan, då förhållandet i det öfriga Europa är
det motsatta. Hennes nordgräns hos oss ligger i Ångermanland
och Jämtland. Norge bebor hon till Trondhjemsfjorden, Finland
sydvästra delarna.
Skogsdufvan reder sitt bo i ihåliga träd, helst ekar och aspar.
Hon är en löfskogens gäst och trifves bäst i af åkerfält omgifna
lundar. I brist på lämpliga bo-träd häckar hon i murhål eller i
bergsskrefvor. Äggen och kullarna äro två; den första lägges i
maj, den andra i juni, innan de första ungarna äro fullt utvuxna.
Makarna skifta om med rufningen.
Skogsdufvan torde ej kunna anses fullt oskadlig, särskildt där
hon på kultiverade orter förekommer till större antal. Ett våren
1904 i en östgötasocken skjutet och sedan obduceradt exemplar
hade frukosterat på 485 sädeskorn och 115 ärter. Med ett
hundratal sådana matgäster på ett fält blir utsädet bra nog gallradt.
Skogsdufvorna äro med innerlig ömhet fästa vid hvarandra.
Hanens uppvaktning för sin gemål liknar hans först beskrifna
kusins. För ungarna kunna de stundom offra sina lif.
De provinsnamn, som tilläggas denna art äro: blådufva,
vilddufva, hultadufva, turturdufva (Västmanl.), susdufva, tusdufva
(Dal.), och nylke (Gottl.).
Norrmän och danskar kalla henne skovdue.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
