Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rapphönan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är nu den vackra tvådussinskaran? Ack det har timat dödsfall i
familjen. Sex ha gått bort i sin ålders vår, slutat sina unga lif
under fiendeklor och blifvit skymfligen uppätna.
Och så kommer den 15 september samt med den det
grymmaste af alla rofdjur — jägaren. För honom är det högtid. Hans
kostym är ny, hans vapen utsökta... Kanske en hofjägmästare
leder jakten, kanske en prins är med. Kungen skjuter nu mera
bara älgar. Det är åtminstone någonting att sikta på... Dyrbara
rashundar med skälfvande näsborrar och brinnande blickar
bestryka fältet...
Där stannar en! Kullen är upptäckt... Spring, spring, kvida
far och mor, men den olycklige hör ej. Han lyfter och — pang!...
Han är död, innan han når marken... Pang, pang! — »En
utmärkt dubblé, Rosenstjärna!» Pang!...
För den nyligen så lyckliga familjen går dagen ned i blod.
Bara fem af de små kvar, hvaraf en svårt sårad.
Men på slottet serveras den kvällen rapphöns och drickes
röderer till supén. Små fröknar bita med pärltänder i de mjälla
fågellåren. Och jägarna berömma sin egen och hvarandras
utomordentliga skjutfärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
