Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morkullan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna jakt är mången jägares förtjusning. Nu har ’tekniken’
gjort den lättare och bekvämare, som så mycket annat. Man
rycker blott upp sitt vapens slutstycke, lägger in en patron, och
allt är klart. Förr i världen gick det omständligare till. Efter
ett skott skulle pipan blåsas rökfri, så tog man fram krutkornet,
fyllde ett mått och hällde det i pipan, hvarefter geväret skulle
vändas med öfversidan ned och ges några slag så att krutet kom
ned i cylindern. Härpå uttogs förladdningen, gärna gammalt
grå-eller tidningspapper, samt nedfördes med laddstaken i pipan, sedan
denna först skakats, så att krutet kom att ligga jämnt. Ett par
lätta stötar med laddstaken tillhörde reglementet. Nu var det
hagelpungens tur. Ett nytt ’mått’ stjälptes i pipan, och så inlades
ytterligare förladdning, hvarpå proceduren afslöts med att man
satte en knallhatt på cylindern ... Var man flink och öfvad, gick
allt det där på en half minut eller åtminstone på tre kvarts. Men
sotig och smetig blef man gärna. — Dock man visste icke bättre om.
Att ha ett ’morkullsdrag’ på ägorna anser jägaren för en
särskild tur.
Detta ’drag’ är en af morkullans egenheter. Det företages
vår- och försommarkvällar, ofta på bestämda platser, kring ett
skogsparti eller dylikt. Man antager, att det är ett slags
fortplantningslek, motsvarande hönsfåglars, beckasiners, brushanars och
andras. Om under denna flykt ett par hanar råka ihop, blir det
alltid batalj af.
Morkullans gestalt är något otymplig och ser burlesk ut.
Kroppen är nästan äggformig, halsen är tjock, och det korta
hufvudet är försedt med en lång näbb. Stjärten är spetsig, vingarna
långa och kupiga,- benen rätt höga med långa tår. Färgen är ett
konglomerat af brunt, gulgrått och hvitaktigt samt så disponeradt,
att knappast det mest öfvade öga kan upptäcka fågeln, då han
ligger på marken. Längden är cirka 370 mm., vingarna hålla vid
pass 200.
Denna fågel är utbredd öfver hela Europa och största delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
