- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
159

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängsknarren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ängsknarren.


(Fig. 55; tafla X.)

Däfven, fuktig och ljum sänker sig majnatten öfver grönklädd
jord. Det susar i lönnarna kring gården; det ångar från nyredda
gärden, och i trädgården lysa narcisserna såsom silfverstjärnor
mot mörk bakgrund.

Våren har varit lång, pinande och kall. I ett enda stråk har
nordanvinden stått öfver bygden i veckotal och hållit vegetationen
nere. Det är ett under, att rågen kommit så pass långt som
den har.

Men nu har ett mildt majregn fallit, och vinden har medsols
sprungit öfver till sydväst. Termometern har stigit, barometern
likaså. Gud ske lof, nu börjar det!

Själaglad och belåten kommer husbonden ut på farstukvisten
och slår sig ned på den grönmålade soffan med pipan i munnen.
Barnen, som lekt och rustat på gården, ha förts till sängs. Långt
borta i hagen rama korna, belåtna öfver friheten och det friska
gräset; i köket slamra pigorna; i luften gör tornsvalan sina sista
kast. Så blir allt tyst. Men husbonden sitter kvar.

Huru underligt ljuf är icke majnatten, när de lummiga
löfträdens svarta silhuetter afteckna sig mot den dunkelt opalfärgade
himlakupan! Hvilka tankar väcker den icke... Hvilka löften ger
den ej ...

Dörren öppnas, och hustrun kommer. Utan ett ord slår hon
sig ned bredvid mannen. Deras händer söka hvarandra, och så
sitta de förlorade i landtlifvets poesi, tänkande sina egna enkla
tankar på lifvets vedermödor och besvär men ock på stunder
sådana som denna, då all oro, alla sorger och alla bekymmer
drunkna i naturens oändliga, djupa harmoni.

Plötsligt brytes tystnaden af ett underligt, skärande, flera
gånger upprepadt ljud — Snarp-arp-snarp-arp-arp-arp... Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free