Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tofsmesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller gräfves ut ur en murken stubbe. Här lägger lilla mes-mor
därpå snarast möjligt fem till nio ägg, hvilka sedan med omsorg
och ömhet rufvas, så att en hel liten familj ligger där pipande
glad och kry, när den första vårvärmen kommer med grönt, glädje
och insekter, som pappa och mamma måste fånga och
transportera till de hungriga småbarnen, som städse gapa efter mer.
Men föräldrarna ha nu icke enbart matbekymmer. Då de äro
som bäst sysselsatta med uppfostrarnas mödosamma plikter, börja
de att bygga ett nytt bo, mjukt och trefligt som det första, af
mossa och ull, och så blir det ny äggläggning af. Liksom de flesta
mesars äro äggen hvita med rödbruna prickar i en krans kring
storändan.
Innan den andra familjen kommer till världen, är högsommaren
redan inne, och sedan går tiden snabbt; men då hösten står för
dörren, äro småttingarna vanligtvis så försigkomna, att de kunna
själfva sörja för sin tillvaro och tillgodose sina behof.
Då sluta sig far, mor och syskon — äldre som yngre —
tillsammans med andra familjer i stora flockar och genomströfva
under glam och drillande kirr kirr kirrit sitt doftande barrskogsrike.
Andra mesar komma till dem på besök; kungsfåglar hälsa också
på, flockarna växa, och tofsmesarna spela värdar, med goda
hjärtan och älskvärd gästfrihet, men en vacker dag ha främlingarna
ledsnat på de myckna hvassa barren och besluta att söka sig
annat fourageringsområde. Tofsmesarna följa dem till rikets gräns,
men öfver den gå de icke. De se sina gäster försvinna bland
aflöfvade ekar, lindar och alar, men själfva älska de sin evigt gröna
skog öfver allt annat och stanna kvar i den, äfven då de friska
kronorna stå dignande under tyngden af gungande snödrifvor.
Det skall vara starka skäl, som kunna locka dessa små patrioter
till emigration — skogssköflarens yxa t. ex. eller Muspels söner
de röda.
Tofsmesen håller sig nästan alltid i träden och kommer sällan
ned på marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
