- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
35

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gulärlan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hennes bo är icke synnerligen svårt att hitta. Det är byggdt
på marken af torra strån i form af en vackert svarfvad skål,
som inuti är beklädd med hår och tagel. I början af juni finner
man i detsamma fem eller sex gråröda eller gulgrå, af täta
svartgrå eller bruna fläckar öfversållade ägg om högst 20 millimeters
längd och 15 mm:s tvärmått.

Detta bo och dessa ägg äro de små makarnas hela värld.
Kommer man det för nära, bli de oroliga, upptäcker man det,
tyckas de på det bevekligaste bedja, att man skall bege sig bort.
Ännu värre blir det emellertid, om man gör sin visit sedan de
små framkommit, de små, som äro hemmets yttersta mål och
mening.

Himlen skall veta, att de under sitt första lefnadsskede just
icke äro vidare fagra att titta på. Nakna, blåröda, åbäkliga, med
hungriga magar och gapande näbbar kräla de och trängas om
och med hvarandra och äro till på köpet så oerfarna, att de ej
ha vett att vara rädda. Råkar man med ett finger för nära någon
af dem, så tror den lille stackaren, att det är pappa eller mamma,
som kommer med mat, och nafsar girigt efter den väntade larven;
men då denne ej står att få, ser han icke alldeles besviken ut.
Ty i en sådan där liten familj är hvarje medlem van vid att det
i fråga om förplägning klickar tre gånger, för en gång, som det
lyckas.

Allt under det man står där och gör dessa reflexioner, fladdra
de båda makarna hjärtängsliga omkring, tydligen beredda på att
aldrig mer få återse sina ättlingar lefvande i detta lifvet. Men då
deras klenmodighet, till all lycka, kommer på skam, tycka de
troligen, att den förfärligt store jätten ändå och på det hela taget
var en ganska beskedlig varelse.

*



För resten umgås gulärlan förtroendefullt med ännu större
varelser än människan. Någon tid på året släpper jordägaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free