Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gulärlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofelbart sina kossor att afbeta det magra gräset på tufängen, och det
är med dessa flegmatiska varelser ärlan då bekantar sig. Nu är
hon alls icke rädd, minsann! Beställsamt och muntert trippar
hon omkring den af fetma och välmåga skinande Majrosa och
plockar behändigt bort den ena efter den andra af de besvärliga
yrfän, som svärma omkring kons stora, fromma ögon. För denna
väntjänst är ock det stora djuret den lilla fågeln tydligen tacksam.
Den lilla får ogeneradt promenera omkring på Majrosas rygg,
sidor, hals och hufvud och har därför där blifvit så hemmastadd,
som vore den breda ryggen hennes egenhändiga jaktmark.
•
Alla ärlor äro insektätare och måste därför vara borta från
fäderneslandet under vintern. Så äfven vår lilla vän! Resande
ha funnit henne i Afrika ända ned till Sambesi, i Indien samt på
Moluckerna, den ögrupp, hvilken — som en fortsättning på
Filippinerna — utbreder sig mellan Celebes och Nya Guinea.
Fram i maj månad återkommer hon emellertid till
fosterbygden och uppsöker då sina gamla lokaler, kanske ock samma
tufva, bredvid hvilken hon året förut redt sitt lilla egna hem.
Huru de hitta dit efter tusenmilafärden — ja, hvem tyder den
gåtan? Vi ursaka oss... vilja icke tala om instinkt och dylikt!
Gulärlan bebor hela gamla världens norra del. I vårt land är
hon allmän upp till Dalälfven, men norr om detta vatten ersättes
hon af en annan art, den nordliga, Motacilla viridis eller borealis,
hvilken emellertid är den förra så lik, att det ej är godt att skilja
dem åt. Ett tecken finnes emellertid: den nordliga arten saknar
den hvita bågen öfver ögonen samt har mörkare färg på hjässan.
Egendomligt nog lär denna art icke gärna förekomma söder om
Ångermanälfven, hvadan området mellan de nämnda stora
vattendragen sålunda skulle vara renons på gulärlor — hvilket är skada.
I Finland ty sig båda slagen mera tillsammans på bredden af
Kuopio men behärska äfven där och i stort hvar sitt område. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
