Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lafskrikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjuk och tung öfver de gröna barren. Men ensligheten är
fruktansvärd.
Och dock finnes äfven här lif och rörelse; dock ha äfven
dessa trakter sina invånare. Här ströfvar älgen orädd och fri;
här jagar vargloet, här skumpa harar bland ormbunkar och ljung,
och här dväljes en fågelvärld, som tyckes finna de vida, tysta
markerna paradisiska.
En af de allmännaste af de skildrade nejdernas vingade
be-byggare är lafskrikan, Garrulus infaustus, en nära frände till
nötskrikan, om hvilken vi i föregående serie af dessa kåserier talat.
Lafskrikan är en mycket vacker fågel, till och med vackrare
än den nyss nämnda anförvanten, som ju eljest är rätt prydligt
ekiperad. Hon har mörkt gråbrunt hufvud samt bröst och rygg
grå med rödbrun anstrykning. Öfvergumpen är roströd, mage och
undergump ljust rostfärgade, vingarna brungrå med pennornas
infan i mörkare schattering. Handtäckfjädrarna och handpennornas
utfan äro vid basen roströda; den starkt afrundade stjärten har
de mellersta pennorna bruna, de öfriga roströda. Näbb och fötter
äro svarta, iris brun. Fågelns längd uppgår till 275—320 mm.,
och vingen når till 135—150 mm.
En beskrifning om färger i ord tar sig icke mycket ut eller
säger i all hufvudsak ganska föga för den, som ej är begåfvad med
särdeles liflig fantasi. Den ofvanstående skildringen ger nog
därför ett blott ofullständigt begrepp om, huru prydlig den
proportionerligt och vackert byggda fågeln i själfva verket är, där han
lefver sitt fria lif i urskogarnas dunkelgröna ängder. Till sitt
skaplynne är han mycket liflig och sällskaplig, och oftast ser man
fåglarna i små trefna lag draga omkring i barrskogarna, i hvilka de
uteslutande dväljas. Lätta och muntra klättra och hoppa de
omkring på grenarna, än öfver och än under, hängande på dem som
mesar och titor. Ovan vid mänskligt umgänge, är lafskrikan icke
rädd utan låter gärna se sig men vill också se. Ty hon är
nyfiken. Kan man härma en liten fågels jämmerskrik, så kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
