Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskgjusen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till gestalt och dräkt är fiskgjusen ganska prydlig. Ofvantill
är han skiftande brun, med antydning till purpurglans, och under
hvit, med en stor brunaktig fläck på bröstet. Hjässa och nacke
äro hvita, med bruna fläckar. Iris är gul, den krökta näbben svart
och fötterna blygrå. De långa, spetsiga vingarna ligga i kors öfver
den bruna rundade stjärten och äro lika långa som eller längre
än den. Som vanligt är bland roffåglar, är honan större än
gemålen, men båda makarna äro eljest lika hvarandra.
Så fort vårt lands sjöar afkastat sina istäcken — vanligtvis i
medlet af april — är fiskgjusen här och börjar sin kamp för lifvet
och sina anstalter för släktets förökelse.
Att börja med beger han sig ut på en rekognosceringstur, som
alldeles naturligt afflyges utöfver sjöstranden, där grundt vatten är
tillfinnandes. Med mäktiga vingslag seglar han där fram och
tillbaka, spejande efter rof. Det kan ju hända, att fisken den dagen
icke funnit anledning att gå upp på grunden, och då kan
sökandet bli långvarigt nog, men finnes det där nere i det våta
elementet någon silfverfjällad varelse, så pass stor att fångsten lönar sig,
så är hans öde snart besegladt. Med fällda vingar och klorna
redo att gripa sitt offer, störtar gjusen blixtsnabbt ned i vattnet,
så att skum och pärlor yra vida omkring, och innan den
öfverraskade stackars varelsen vet ordet af, är han upplyft ur sitt
lifselement och bortföres genom luften till en stor, vidunderlig
byggnad i toppen af en skyhög tall, där han snart spisas och försvinner
ur världshistorien.
Understundom kan det emellertid hända, att fiskgjusen går till
väga så oförsiktigt, att han slår sig fast på en gädda, som är så
stor och tung, att han icke orkar lyfta henne, och så stark, att
hon drar sin angripare ned i djupet. Då är inom få minuter
röfvarens saga all och sedan får fiskarebefolkningen i trakten om
något år — alldeles som beträffande hafsörnen — anledning att
tala om en krongädda, en olycklig varelse, som hela sitt
återstående lif måste släpa med sig på sin rygg ett väldigt fågelskelett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
