Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vakteln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mormon och bryr sig för resten aldrig ett dugg om familjen. Den
får lilla frun bringa till världen och sedan sörja för bäst hon gitter.
Till hennes heder må sägas, att hon gör detta med mycken
omsorg och plikttrohet. I midten af maj ankomma fåglarna till
mellersta Sverige, men att börja med tyckas de helt och hållet
upptagna af näringsbekymmer. På de kala åkrar eller klöfvervallar,
där de helst hålla till, söka de ifrigt sin blandade kost — maskar,
frön, blad och späda växtskott. Först då gräset börjar skjuta fart
och klöfvern blifvit så pass bladrik, att den nödtorftigt kan
beskugga ett näste, finner vaktelfrun tiden inne att tänka på släktets
förökelse. På släta åkern i en liten håla, bland gräs eller klöfver
lägger hon i midten af juni sina omkring 30 millimeter långa
gröngula brun- och svartprickiga ägg, vanligen 8 à 12 till antalet, men
ibland och undantagsvis ännu flera. Dem rufvar hon därpå med
aldrig svikande ömhet och sedan för hon, i sinom tid, ungarna ut
på fouragering bland det höga gröna i trakten kring boet.
Den, som sett en vanlig höna handleda sina ungar, vet ungefär
också hur vaktelbarnens skolande går till. Den lilla skaran är
lustig att se. Ifrigt springa de små omkring hvarandra och sin
lilla mamma, pipa och plocka, krafsa och leta och söka till sist,
då de blifvit trötta, sin stilla hvila under moderns vingar, mellan
hvilkas dunrika höljen små näpna hufvuden och näbbar öfver allt
sticka fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
