Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalripan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiftning på öfverkroppen och en stor klarbrun fläck på hjässan.
Deras fjäderskrud kommer rätt fort i skick, och de lära sig snabbt
flyga. I detta skede ha de flera svarta fläckar i örontrakten och
svarta band längs bakryggen. Ving- och skulderfjädrarna äro
vattrade af svart och brunt samt försedda med hvila spetsar.
Dalripan — som helst vistas på marken och ej med särdeles
skicklighet eller förljusning brukar sina vingar — håller hembygden
mycket kär, men då ungarna framkommit, draga fåglarna upp åt
fjällsluttningarna. Är vädret mycket varmt och soligt, sträcka de
ännu högre upp. Deras föda består sommartiden förnämligast af
späda knoppar och blad samt af frön af fjällväxter. Om vintrarna,
då de slå sig tillhopa i stora skaror, draga de ned åt dalarna och
uppehålla sig företrädesvis i björkskogarna samt lifnära sig då
hufvudsakligen af björkknopp. Ungarna äta under sitt
utvecklingsskede gärna insekter.
Dalriporna äro mycket modiga. Råkar familjen i fara,
uppträder hanen oförskräckt till dess försvar och går högt skrikande
samt med uppspärrad näbb emot den fiende, han fruktar, så att
hona och ungar hinna rädda sig.
Dalripans utbredningsområde är cirkumpolärt. I Sveriges
nordligaste delar är hon mycket allmän å fjällens björk- och
videområden, men hon förekommer också — ehuru sparsamt — i
kustlandets skogar och har funnits i Helsingland, Dalarna och norra
Värmland samt till och med i Eds socken på Dal. I Norge och
Finland förekommer hon likaledes rikligt i norr, sparsamt i söder.
I Danmark samt på Island och Färöarna är hon obekant.
Hennes lokalnamn äro ripa, snöripa, skogsripa, dalripa
(Väster-norrl.), riåppa (Mora). I Norge kallas hon dalrype, lirype, liarrype,
skogsrype, rypa, rupa och rjupa. På finska heter hon metsakana,
riekko eller mettikana. Lappska namnet är rievsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
