Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tofsvipan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske lyckligtvis läckerbitarna icke äro så stora. Hos oss i
Sverige är det blott en och annan, som gör sig besvär. För att
anses som riktigt fina böra de väl också — importeras.
Till antalet äro äggen i de orubbade kullarna vanligtvis fyra.
De ligga med de spetsiga smaländarna mot hvarandra, och man
kan mycket lätt gå förbi eller öfver dem, utan att de observeras,
ty de ha denna skyddande färgförklädnad, som gör, att de blott
föga sticka af emot omgifningarna. — Varder första kullen
borttagen och lilla frun tvingas att frambringa en ny, kan det hända,
att antalet inskränkes till tre, för att stanna vid två, om en ny
plundring förekommer.
Honan rufvar ensam, och hanen tyckes då ta till uppgift att
förströ henne genom allehanda gymnastiska luftlekar och
sportöfningar. På sina trubbiga, spritiga vingar tumlar han smidigt
omkring i luften samt svänger och voltigerar, så att det snärper
om stjärten, allt under det han käckt och liksom utmanande
skriker sitt ki-wick ki-wick. Kråkorna äro hans lifsfiender, ity att de
gärna röfva bort äggen, när de komma åt. Uppenbarar sig en
slik röfvare i närheten, blir det därför stor uppståndelse i
viplägret. Då mobiliseras krigsmakten och skrider genast till anfall.
Så tappert är försvaret, att angriparna i regel tvingas till återtåg,
höljda af skam och nesa.
När de små komma fram, blir det för föräldrarna en arbetets
tid, ty ungherrskapet är matfriskt och fordrande. Men så
småningom tagas de med ut i sankmarkerna och instrueras på
lämpligt sätt i skaffning. Ha de väl lärt sig att flaxa omkring på sina
späda vingar och att skilja en snigel från en sten få de själfva
sörja för sitt uppehälle. Då anser pappa att hans plikt som
familjefar är fylld och beger sig ut på något slags ferieresa på egen
hand. Det är, som om han för någon tid kände ett behof af
hvila efter familjelifvets omsorger och besvärligheter. Litet längre
fram på sommaren sluta sig en hel mängd familjer tillsammans
och beresa hafs- och sjökusterna. Men knappt har den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
