Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelbeckasinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
falla, dess ifrigare blir han. Att han ej kan se något —
åtminstone om han har på vanligt normalt vis inrättade ögon — är
tämligen visst, men det behöfver han icke heller. Ty det behändiga
instrument, han fått att rota i slam och gyttja med, är så känsligt,
att han kan undvara ögonen. Och hvad skulle de egentligen
gagna honom till vid ett sådant mörksens fiske, som han
bedrifver.
Kommer en sådan där klifvare oförhappandes allt för nära
inpå en eventuell iakttagare eller varder han eljest på något sätt
skrämd, så lyfter han plötsligt och flyr med låg och jämn flykt
tätt öfver marken samt försvinner i dunklet, allt under det han
låter höra ett svagt ’bräd bräd’.
Emellertid om man gått ut för att studera, behöfver man
visst icke ge upp gärdet för denna desertering; ty det kan mycket
väl hända, att en andra, en tredje, till och med en fjärde dylik
fiskare kommer till synes. De slå sig nämligen gärna tillsammans,
då det gäller att supera — däri liknande skapelsens krona, genus
maskulinum.
Dessa fåglar äro dubbelbeckasiner, syskonbarn — eller så
omkring — till morkullan.
Om vintrarna dväljas de på andra sidan Medelhafvet, ja gärna
på andra sidan kräftans vändkrets. Och detta af helt naturliga
skäl. Norra Afrika erbjuder nämligen icke några lokaliteter så
tillskapade, att en rättskaffens vadare med förkärlek uppsöker dem,
ty Sahara är, som alla veta, svårt vattenfattig. Kommer man
däremot ned till det stora, långgrunda sötvattensbäckenet Tsad, är
det redan etwas anders. Och så de stora Centralafrikanska
floderna sedan! I deras bottenslam finnes oändligt mycket
matnyttigt, som krälar, kryper, sprattlar och spritter, och ej oäfvet skulle
vara att för alltid stanna kvar i dessa tropiska eller subtropiska
ängder. Men hur det är, så har man — fastän man bara är en
dubbelbeckasin — inom sitt lilla bröst en känsla, som heter
kärlek till fosterbygden. Den har det ej lyckats någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
