- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
123

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelbeckasinen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fåglarna riktiga konserter, som äro nöjsamma nog att se och höra.
Då det mörknar, samlas en hel mängd hanar på någon tufvig
äng, där de omedelbart börja sina bardalekar. De breda ut
stjärten, släpa vingarna och blåsa upp kräfvorna på ett mycket
putslustigt sätt samt anfalla hvarandra, om på lek eller allvar är ej
alltid godt att säga. Härunder spela de af all kraft. Det börjar
med knäppningar, som likna tjäderns, först två eller tre och
vidare en hel serie, så fort tagna, att det låter som ett smattrande.
Därpå följer ett sisande fint kvitter, nästan liknande en liten
sångares vackra toner. Medan de spela äro de ofta något spridda,
men livar gång någon af dem börjar knäppa, instämma alla de
andra i full extas. Härunder äro de liksom blinda och döfva, och
man kan komma dem nästan alldeles inpå lifvet. Honorna synas
ej ha tillträde till dessa förlustelser.

*



Det är ej utredt, huruvida fågeln lefver i en- eller månggifte,
men man misstänker starkt, att de äro mormoner i praktiken.
Något vidare idylliskt familjeförhållande blir det sålunda icke af
— ett slags haremslif på sin höjd, hvilket aldrig är särdeles
moraliskt.

Det är sålunda honan, som bär egentliga ansvaret för att
släktet skall vidmakthållas. I våretid letar hon rätt på en tufva
med någon fördjupning i, helst en sådan, kring och öfver hvilken
tätt kärrgräs bildar både kulisser och suffiter. Dit bär hon med
modererad flit några torra strån, och på dessa strån deponerar
hon äggen, fyra i regel, päronformade, ljust grå- eller olivbruna
samt öfverströdda med grå och mörkbruna fläckar. Lik andra
vadare placerar hon dem med smaländarna mot hvarandra och
nedåt. Rufningen får honan sköta ensam. Pappan bryr sig
hvarken om henne eller småttingarna, när de komma.

Emellertid tyckes familjekänslan vakna, då ättlingarna vuxit till
i ålder, visdom och färdigheter, så att de kunna något så när reda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free