Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knölsvanen, - Sångsvanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svanens hvithet har öfvergått till ordspråk eller beteckning
för någonting ovanligt rent. Endast näbben har färg, svart i
skölden och gult; iris är brun och fötterna svarta.
Svanen är en af vår faunas största fåglar. Längden kan ofta
uppgå till öfver en och en half meter. Vingen ensam håller bortåt
nittio centimeter.
De flesta människor ha nog någon gång sett en svan, åtminstone
som tam, i slottsträdgårdar och parker. Då veta de också, huru
ståtlig han ser ut, särskildt när han sakta seglar fram med stolt,
i S-form krökt hals samt vingarna graciöst höjda öfver ryggen och
spända som segel. Man kan näppeligen se något vackrare i sitt slag.
Svanen lefver i engifte och bygger sig ute i vattnet af rötter,
vass och diverse andra saker ett bo, som makarna begagna år
efter år. Antalet ägg är betydligt växlande — från fem till elfva.
De äro ända till 120 millimeter långa, ljust grågröna och utan
fläckar. Honan rufvar ensam; hanen är under tiden hennes lifvakt
samt som sådan mycket tapper, att inte säga grälsjuk. Det är icke
godt för någon annan svan eller annan fågel att närma sig det
område, som en svan-pappa kallar för sitt, ty då vankas det
stryk efter noter. De tappra försvararna hugga med näbben och
slåss med vingarna, båda delarna eftertryckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
