- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
159

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storskraken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sidorna framom de röda ögonen. Det var, som om han haft
på sig en hjälm, ty det svarta slöt jämt midt på halsen, som om
det varit afskuret med en knif, och begränsades omedelbart af
rent hvitt, som emellertid snart öfvergick i ljust gulbrunt, under
det skuldrorna och en stor del af vingarna förblefvo hvita. Öfver
ryggen hade han ett slags lång, bakåt afsmalnande svart kappa
med tvärt skuret axelfäste, som såg en smula trasig ut. Den
korta stjärten var gråbrun och de kraftiga simfötterna lika
lackröda som näbben.

Familjemodern var mörkbrun öfver hjässan och ljusare på
hufvudets sidor samt sedan vackert gråvattrad på öfverkroppen
och hvitaktig undertill. Yttersta vingpennorna voro hvita och
vingarnas spetsar svarta. Båda makarna hade hängande tofsar i
nacken. Fruns, som var brun, var längre än herrns svarta.

Fram på sommaren öfvergick emellertid hanens kostym till
likhet med honans. Lika henne voro också ungarna, så snart de
hunnit öfver ett visst utvecklingsskede.
En sådan där familj räknade ofta tolf à fjorton medlemmar.
Kring vår ö fanns det en hel mängd. Vi underhöllo en angenäm
bekantskap med dem allesammans och hade stort nöje af att
gifva akt på deras vanor och vandel.

Bland annat observerade vi, att de aldrig lyfte med vinden
utan alltid emot densamma, hvarefter de flögo mycket snabbt.
De summo utmärkt, döko ypperligt och kunde springa på vattnet,
så att detta yrde om fötterna på dem.

På land lära de gå ovigt och klumpigt. Då vi voro i tillfälle
att iakttaga dem på terra firma, sutto de på stenar i vattenbrynet,
till hälften upprätta och tittade sig misstänksamt omkring.

Storskraken lefver i engifte. Makarna synas vara hvarandra
mycket tillgifna. Under rufningstiden och medan ungarna äro
små, hållas de olika paren hvar för sig, men fram på hösten sluta
sig de närboende familjerna tillsammans och bilda ett slags
fiskeribolag, om på aktier eller icke, ha vi oss icke bekant. Säkert är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free