- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
168

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarthakedoppingen - Storlommen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svarthakedoppingen


(Fig. 61; [1] tafla X.)

år den ofvan nämnda mycket lik, men han är betydligt mindre
samt saknar hufvudtofsen och halsmuffen. Från näbbroten genom
det röda ögat och i en båge bakåt nacken sträcker sig ett bredt
gult band på den svarta botten, som nedåt i halsfästet tvärt
afskäres och lämnar rum för den rödbruna halsfärgen.

Denna art har ett nordligare utbredningsområde än den förra.
1 Sverige häckar han emellertid på Gottland och Öland samt i
Jämtland. Vintertiden har man påträffat honom på flera ställen i
landets mellersta och södra delar.

Han bebor småsjöar och vattenrika kärr men synes ej trifvas
vid större vatten. Äfven han bygger flytande bon och fostrar sina
ungar på samma sätt som den föregående. Äggen äro hvita samt
till antalet fyra eller fem. De och ungarna röfvas ofta bort af
kråkor eller måsar, så att makarna vanligtvis få ligga om flera gånger.
Svarthakade doppingen är en liflig och vacker fågel och gör
ingen skada.

Hans latinska namn är Podiceps auritus. Svenska bygdenamn
äro: svarthufvad dopping eller silkesdopping; norska: sortkravet
toplom och lappelom; danska: hornet lappedykker, lappfod, dyhöne,
finska: härkalintu, mustakulkku-uikku, sarviuikku och pohjanuikku.

*



Storlommen.


(Fig. 62; tafla X.)

Rätt ofta om sommarkvällarna, när skymningen fallit på och
luften hängde däfven och ljum kring lundar och fält, hörde vi
nedifrån sjön ett energiskt, flera gånger upprepadt hyhyly, hvilket lät
som en varning eller ett ångestrop. Vi kände icke till det där
lätet förut och sporde därför vår sommarvärd, hvad det månde vara.


[1] På planschen har af misstag insatts svarthakade doppingen, Podiceps nigricollis, hvilken
är svarthakedoppingen mycket lik. Skillnaden är hufvudsakligen den, att det svarta på halsen
går längre ned på den förstnämnda än på den senare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free