Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
EN BABNSAOA.
sten eller två hade bragt honom ur gängorna,
och så var han skickad till baksidan. Som han
dagligen och stundligen af sin familjs
nödställda belägenhet erinrades om följderna af sitt
felsteg, och för att återställa jämvikten i
lifs-kontot började han med att balansera debet
och kredit. Han hade gjordt ondt, därför skulle
han ha ondt. Och han försakade, plågade sig
och gick i bönhuset, där han fick höra i klara
ord, hur det stod till med honom. Bönhuset var
straffet och trösten. — Den som förlorat
landkänning på jorden, får göra som skepparen på
öppna hafvet: ta pejling på himmelen och segla
på stjärnorna. Det var hans stående för dem
som gjorde narr af hans religion.
När han plågat sig några år, tyckte han
det kunde vara kvittadt, och när han fortsatt
med ett oförvitligt lefverne öfver tiden, så
ansåg han sig stå på andra sidan i kontraboken
och äga innestående fordringar. Han "hade nu
kommit till den punkten att han förlåtit sig;
felet fanns icke mera, och det kändes i samvetet
som om han aldrig begått det. Fullkomligt ett
underverk, menade han, och som han ville lära
bort åt andra. Men de andra, de hade icke
glömt hans fel, och därför kallade de honom
egenrättfärdig och skenhelig, hvilket var
honom ofattligt, ty han älskade det glömda felet,
emedan det blifvit hans räddning, såsom ock
Paulus säger, att man skall glädjas öfver mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
