Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
61
Han. var så uppgifven af trötthet och så
andfådd, att han lät sig bli liggande, och nu
grät han ut, öfver hela lifvet, alltsammans; men
hans största sorg var den öfver den förlorade
tron på detta paradis och de goda människorna
som skulle bo här. Då här var så skönt och så
ondt, hur skulle det icke vara ute i världen I
Slutligen hade han gråtit ut, reste sig och
gick, utan mål, bara för att gå. Mellan
stammarne såg han ett långt rödt hus, långt som
ett skepp och lutande akterstäfven. Detta vax
nytt och okändt; och ett surrande läte
hördes, som när nattskäran sitter på berget och
spinner. Han kom närmare och såg något
ändå konstigare. Två karlar gingo baklänges
och drogo i någonting. Nyfiken närmade han
sig det hemlighetsfulla huset, och fattade
snart att det var en repslagarbana.
Harmlöst gifvande efter för sin vetgirighet
ställde han sig invid stängslet och betraktade noga
hur man gjorde tågverk. Antingen nu
repsla-garne funno sin kräftgång löjlig, eller de tyckte
att pojken såg öfverlägsen ut där han stod
sysslolös och »öfvervakade» deras arbete, nog
af... i ögonblicket flög ett vedträ mot Torkel
och träffade stängslet framför hans ansikte;
och ett rått »hva gapar du på?» beledsagade
kastet. i ;
Det kom så oväntadt och utan orsak, att
gossen kände bitterheten dubbelt, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
