Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
63
hvarandra med förvridna drag. Han såg upp åt
himlen för att se om det mulnat, men himlen
var klarblå, hvilket förundrade honom, ty han
skulle vid ett sådant skådespel ha dragit för
de svartaste molngardinerna> om han varit
himmelens herre.
För visso, det var inga änglar, utan
människor 1 Och sörjande öfver att se, hur det sköna
kunde bli så fult, flydde han inåt skogen igen.
Där stodo två träd invid hvarandra; en
gammal ek och en gammal asp. Aspen hade i
sin ungdom kommit för nära den starka eken,
och där hade nog kämpats i årtionden om
platsen. Slutligen hade eken rådt, men den mjukare
aspen hade skjutit upp, alldeles tätt utmed
sin farliga granne, så tätt att han genom
gnidningen karfvat ut en skåra, där han dolt sin
stam. I dag blåste det och de båda medtäflarne
skrubbade sig mot hvarandra, så att det
gnisslade och knakade. Torkel kände väl de två
syskonen som de kallades och han hade hört
deras hårdhändta smekningar på långt håll. När
han nalkats dem, flög det honom i tankarne ett
minne ur en bok om vildar, huru dessa pläga
göra eld genom att gnida ett hårdt trästycke
mot ett mjukt. Sommaren hade varit mycket
torr, och af fruktan för skogseld hade man
förbjudit till och med tobaksrökning i skogen. Och
likafullt, nu stod detta förfärliga elddon och
arbetade midt i torra skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
