Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 KABANTÄNMlSTARNS BERÄTTELSER
att kal ta och då föll allt tillbaka i Kristins
gamla trall. Han åt rå potatis, gammalt bröd,
sur grädde och sådant mer en hel vecka, och
beundrade sig som Sokrates, men så vaknade hans
själfkänsla, och så började han ryta igen. Han
fick ryta hvar dag för att få saltkaret på
bordet, ryta för att få dörrarna stängda, ryta för
att få olja på lamporna; vekar och glas fick han
putsa själf, ty det kunde hon icke lära sig.
»Du är en ko, Kristin. Du är en usel
människa, som inte värderar godhet. Tycker du om
att jag ryter! Yet du jag får en sådan afsky
för mig själf när jag tvingas uppföra mig så
här! Du gör mig till en dålig människa, och
du är en giftig orm. Jag önskar att du aldrig
varit född, att du låge i jordens djup; du är
inte en människa, ty du kan inte lära, du är en
ko, är du. Du vill gå! Ja gå åt h-e hvarifrån
du är kommen!»
Men Kristin gick aldrig! Jo, en gång var
hon ända ner till ångbåtsbryggan, men vände
om och gick till skogs, där doktorn fick hämta
opp henne.
Doktorns enda umgänge var postmästarn
på Fagervik, en gammal studentkamrat, som
kom öfver hvarenda lördagskväll, då de båda
kurrarne po terade och pratade öfver midnatt,
och då låg postmästarn kvar till
söndagsmorgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
