Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kabantAnmIstabns bebättelseb 127
De hade visserligen icke samma synpunkt på
lifvet oich människorna, ty postmästarn var
afgjord vänsterman, och karantänmastarn var en
tviflare, men de voro så väl samspråkade att
underhållningarne blefvo som växelsång eller
tvåstammig musik, där stämmorna visserligen
gingo emot hvarandra, men dock bildade
samklang. Karantänmästarens vidare blick gaf sig
stundom ett uttryck i ett ogillande, ungefär så
här:
»Ni partimän äro som enögda kattor. Några
se bara med vänstra ögat, andra bara med
högra, och därför kan ni aldrig se stereoskopiskt,
utan ni ser allting platt och ensidigt I»
De voro båda starka tidningsläsare och de
följda alla frågor med nitälskan. Den mest
brännande var dock den om religionen, ty de
politiska afgjordes ju en gång genom omröstning
i riksdagen och fingo ett slut, men den religiösa
hade intet slut. Postmästarn hatade läsare och
nykterister.
»Hvad fan hatar du läsarne för?» var
karantänmästarens vanliga. »Hvad ha de gjort dej
för ondt? Låt dem ha sitt jobb, mej kommer
det inte vid I»
»De ä hycklare allihop I» affärdade
postmästarn frågan.
»Nej,» svarade doktorn. »Du kan inte döma
om läseriet därför att du inte varit läsare;
men det har jag varit; och jag var ta mej fan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
