Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karantånmästabns berättelser 129
utan fruktan for lif och lem. Med ett ord,
kulturens enklaste välsignelser blefvo en
bestämd följd af bönhusets byggande.»
»Bönhuset, dit du aldrig gårl
»Nej, jag hör inte till det fårahuset! Men
har du varit där nånsin?»
»Jag, nej!»
»Du skulle väl höra på dem i alla fall!»
»Hvarför det?»
»Du törs inte!»
»Törs,\ är det farligt?»
»Det påstås!»
»Inte för mig?»
»Ska vi hålla vad? En ankare punsch!»
Postmästarn funderade ett ögonblick, inte
så mycket på punschen, men på doktorns
misstankar att han kunde vara feg.
• »Kör! Jag skall gå dit om fredag! Och sen
ska du få ro hem ankarn om du får se något
fel på mig.»
Dagen kom, och postmästam åt middag hos
doktorn, innan han anträdde den beramade
färden till bönhuset.
Ingen hade fått veta om hans afsikt, dels
därför att han fruktade predikanten skulle lägga
an på honom, dels därför att han var rädd få
rykte om sig att vara läsare.
Efter middagen, lånade han en dosa snus,
för att hålla sig vaken, trots doktorns försäk-
Strindberg. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
