Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 eaeantInmIstaens beeIttelsee
vännen, och mycket riktigt med det där skeptiska
grinet
Det var som att trycka på en knapp, och porten
smällde igen till svar.
När han nu kom upp på sina rum, fattades han
af vämjelse; dukade undan, städade, sopade,
öppnade fönstren och–-så gick det upp för
honom, hvad han förlorat och hur han sjunkit
Han tyckte att han varit sin brud otrogen därför
att han gifvit sin själ åt en annan, låt vara en man
blott! Han hade förlorat något som var bättre än
det han trott sig vinna; och hvad han återfunnit var
blott hans gamla själfviska, hänsynslösa, bekväma
hvardagslag! med dess råhet och dess osnygghet,
som vännen värderade, emedan det stämde med hans
eget.
Och nu var det slut, brutet för alltid! Den stora
ödsligheten vidtoge, det ruskiga ungkarlslifvet
började igen.
Att sätta sig och skrifva ett bref föll honom icke
in, ty han kände det var lönlöst. Därför sökte han
trötta sig för att komma i sömn, sköljde hela sin
kropp i kallt vatten och gick fuktig till sängs. —
Den lilla ceremonien med urets uppdragning gjorde i
natt ett särskildt intryck på honom. Allt måste förnyas
om natten, till och med tiden. Kanske hennes kärlek
endast behöfde en natts hvila för att börja på igen!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
