Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kàrantXnmIstarns bebättelser 145
ordning att gå ut. Hon skulle söka honom på hans
kontor, där hon aldrig satt sin fot förr, och hon
skulle i biträdenas åsyn utföra den sedvanliga
ringkastningen utåt golfvet och visa honom hur djupt
hon föraktade honom. Och därmed gick hon I
Hon stod utanför dörren och knackade. Men dä
ingen öppnade eller svarade, steg hon på och kom
in i en tambur. Genom innerdörrens glasruta såg
hon sin fästman lutad öfver den väldiga
hufvudboken med ansiktet spändt af allvar och
ansträngning. Hon hade aldrig sett honom i arbete förr, och
i arbetet är hvarje människa, äfven den ringaste
imponerande. Det heliga arbetet, som gör människan
till hvad hon är, lånade åt hela hans gestalt detta
värdiga af samlad kraft, och hon greps af en känsla
af aktning som hon ej kom ifrån.
Han satt just och såg i hufvudboken på sista
uttagen till bosättningen. Det var jämt hans
besparingar under de tio år han själf drifvit affärer, och
utan att vara småaktig tänkte han med sorg och
bitterhet på, huru bortkastadt allt detta nu var. Han
suckade och lät blickarne glida åt sidan för att
icke se de vältaliga siffrorna. Då märkte han j>å
en gång bakom dörrens glasruta liksom en pastell i
ram, ett blekt ansikte med två stora ögon som han
kände, och ur hvilka strålade smärta och medlidande.
Han reste sig och blef stående, aktningsfull, med sin
stora manliga, stumma sorg, frågande, bäfvande. Då
såg han i hennes blickar, hur den bortkomna
kärleken återvändt,’och därmed var allt sagdt|
När de efter en stund vandrade på Skeppsholmen,
lyckliga som aldrig förr, frågade han:
»Hvad tog vid oss i går?» (Han sade alltid vi
för att icke föra in frågan om hvem som hade skulden.)
»Jag vet inte; jag kan inte förklara det, men
Strindberg. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
