- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
146

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 KABANTÄNMÄ8TABIIS BEEÄTTELSEB

det var det rysligaste jag upplefvat I — Det gör
vi inte om I»

»Nej, det gör vi aldrig om. Och nu Ebba, är
det för hela lifvet 1 Du och jagi»

Hon tryckte hans arm fullt öfvertygad att efter
Hetta eldsprof intet i världen skulle kunna skilja
dem, för så vidt det berodde på dem I

Och de voro vigda. I stället för att nu gömma
sin sällhet i det vackra, rena hemmet, satte de sig
på ett tåg bland främmande, likgiltiga, nyfikna eller
rent af fientliga människor. Och sedan tågade de från
hotell till hotell; begapades vid table d’hoten och
fingo hufvudvärk i muséer, så att när aftonen kom
de sutto stumma af trötthet och förstämda af
missöden.

Lösryckt från sitt arbete och sin omgifning hade
den verksamme mannen svårt att ta sig ut. Och när
hans tankar gingo tillbaka till affären som han
lämnat i andras händer, blef han ouppmärksam och
tråkig. De längtade båda till hemmet, men skämdes
att vända om, och mottagas med begabberi.

Första veckan hade de utfyllt tiden med att tala
om sina minnen från förlofningstiden; andra veckan
talade de om första veckans reseminnen. De lefde
således aldrig i nu utan i då Han hade alltid vid
uppträdandet af de döda punkterna eller när
tystnaden infann sig, tröstat henne med att umgänget
skulle bli lättare när de samlat en fond af
gemensamma minnen och när de lärt undvika hvarandras
antipatier. Nu hade de emellertid af hänsyn fördragit
hvarandras antipatier, undertryckt små egenheter och
svagheter som ju väluppfostrade människor bruka. Men
detta hade alstrat ett tvång, en tröttande
uppmärksamhet och tiden var inne för de stora upptäckterna.
Som han ägde mera själfbehärskning, aktade han sig att
säga för mycket, utan stoppade i säcken den ena efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free