Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABANTÄNMÄ.STABNS BEBlTTELSEB 155
går, så hade hon gått — hon ville alltid gå hem
till sin mor när han »misshandlade» henne, och
hon kallade det misshandling hvar gång han tröttnade
på att göra sig sämre än han var. Här byggdes i
falskhet och här skulle en dag byggnaden ramla,
när han vågade sig fram med en anmärkning eller
en kritik på hennes person. Dyrka, tilllbedja, lyda
blindt, det var kärlekens pris, som han måste
betala in, eller afstå 1
* *
*
Bjudningen ägde rum. Mannen som artig värd,
gjorde allt för att utplåna ’sig själf och framhålla
sin hustru. Hans vänner som voro anständiga och
väluppfostrade, konverserade frun i tur och ordning
med all den vördnad de ansågo sig skyldiga en ung
hustru. Efter supén föreslogs musik. Det fanns
nämligen ett piano i huset, men frun kunde icke spela,
och herm ville icke. En ung läkare åtog sig
uppdraget, och som han fick välja själf sitt program,
tog han till sin favorit — Wagner. Frun visste icke
hvad han spelte, men kände sig olustig under det
höga allvaret. När slutligen åskorna tystnat, satt
mannen orolig, ty han kunde räkna ut hvad som nu
skulle följa. Och det följde.
Som artig värdinna måste hon säga något; att
tacka helt enkelt var för kort, utan hon frågade
hvad det var.
Nu kom det: — Wagner!
Här fick mannen den blick han fruktat, och som
sade honom att han var en förrädare, som kanske
velat narra henne att af okunnighet berömma »det
värsta hon visste». Under förlofningstiden hade hon
visserligen åhört med uppmärksamhet fästmannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0163.html
