- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
159

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KABANTÄNMÄ.STABNS BEBlTTELSEB 159

När detta slutligen var öfverståndet, inträdde ett
visst lugn, ett visst, som han var nog oförsiktig att
njuta af. Och som han nu var säker om att få äga
sin maka i hemmet, visade han kanske att han var
lycklig och tacksam däröfver. Men det skulle han låtit
bli. Ty nu fick hon en ny synpunkt på saken:

»Jaså, nu tror du att du har mig fast, men vänta
du tills jag kommer upp igen I

En blick som åtföljde hotet, gaf honom att
förstå, hvad som sedan skulle komma. Och nu började
han en strid med sig själf, om han skulle vänta tills
barnet anlände, eller ge sig af dessförinnan, för att
slippa den smärtsamma skilsmässan från barnet. Som
makarne redan inträdt i det nära förhållandet att
de hörde hvarandras tankar, kunde han icke äga
några hemligheter för henne, och hon gjorde
genast beslag.

»Jag vet nog, att du tänker öfverge oss och kasta
oss på backen...»

»Det är underligt,» invände han; »det är ju du
som hotat hela tiden att ge dig af med barnet, så
snart det kommeri Alltså, hur jag bär mig åt är
det galet; stannar jag, så går du, och då är jag både
olycklig och löjlig; går jag, så är du martyren, och
jag blir både en olycklig och en usling I Så är det
att inlåta sig med kvinnor.»

Hur de hankade sig igenom de nio månaderna var
honom en gåta, men den sista tiden var drägligast,
ty då hade hon börjat älska det ofödda barnet, och
med kärleken kom skönheten, men en högre; och
han tröttnade icke försäkra henne att för honom var
hon skönare än någonsin. Men hon trodde att han
ljög, och när hon märkte att han insöfde sig i
föreställningar om en evig sällhet i hennes närhet, bröt
hon återigen ut.

»Du tror att du har mig, nu.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free