Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 kabajttXnxIstabhs bkbIttelseb
bon sig utåt och vädjade med ögonen till
församlingen. Hon kunde inte se på honom... så
afskyvärd föreföll han.
Och så nppe på rummet, togos korkarne ur. Man
hade kommit fram till beskyllningarne. Hans förstörda
framtid var hennes skuld... hennes barn och hem
hade hon förlorat för hans skuld...
De höllo på öfver midnatt då sömnen förbarmade
sig öfver dem.
* *
*
Följande morgon sutto de vid kaffebordet, tysta,
hemska att åse. Hon erinrade sin bröllopsresa, och
just samma läge. De hade ingenting att säga
hvarandra och han var lika tråkig som mannen. De
tuggade torrt och skämdes att äta i hvarandras
närvaro.
De kände hvarandras hat, och de förgiftade
hvarandra med sitt nervgift
Slutligen kom befriaren. Hofmästaren nalkades
med ett telegram, till baronen.
Denne öppnade och läste i en blink. Därpå
syntes han öfverlägga; kastade en beräknande blick
på sin fiende, och efter ett öfverslag yttrade han sig.
»Jag är hemkallad af öfversten.»
»Och tänker lämna mig här?»
En sekund gick, och han hade ändrat beslut
»Nej, vi följas åt tillbaka.»
Han tillyxade en plan–-och delgaf den.
»Vi segla öfver till Landskrona; där känner dig
ingen och där väntar du mig.»
Det där med seglingen smakade äfventyr och
hjältemod, och den småsaken skymde alla
betänkligheter. Hon eldades upp, eldade upp honom och
de packade genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0174.html
