Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABANTisrMlSTåBirS BEEÄTTELSEB 169
och falla af misstänksamhet trodde de hvarannan
timma att de voro igenkända.
De tre dagarnes pinohistoria skulle ingen stå
ut att läsa igenom. Så mycket är bekant, att hon
första dagen grät efter sitt barn, hvarvid han tågade
ut på ön. Den andra dagen skildrade hon sin mans
utmärkta egenskaper, jämförda med älskarens
afskyvärda. Tredje dagen förbannade hon honom som
förfört henne, och när hon slutligen kallade honom
idiot som icke lydt båtägarens och hennes råd att
undvika Hven, slog han henne en örfil...
På fjärde dagen, då de verkligen voro upptäckta,
och tidningar anländt med hela historien, gingo de
i bergskrefvorna hvar för sig att dölja sin skam.
När slutligen två ångbåtar kommit att hämta de
osälla, gick hvar och en ombord på sin.
Och efter den dagen sågos de aldrig mer, och
kände hvarandra icke heller.
* * *
Det vax fram emot midnatt när läsningen
slutade.
En tystnad uppstod; men postmäatarn kände
på sig att han måste sägav något.
»TackI brukar man säga! Emellertid efter
som du sagt allt så är icke mycket att
till-lägga^ Jag vill bara kasta en fråga i luften,
riktad till mig, till dig, till universum: Hvad
är karleken?»
Svar: »jag vet inte I — Några nyare säga:
kärleken är ett skälmstycke ai naturen! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
