Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABAMTINMISTABHS BEBITTELSEB 187
öfver hans onda; men missbruka icke er makt, ty då
har ni att vänta tyranners vanliga öde.»
Följande morgon hade han afsändt brefvet med
ett gångbud.
Ilmarinen den finske vännen stod vid
sänggaf-véln och såg hemlighetsfull ut
»Nåå,» sade han, »ska du sta igen, nu ?»
»Ja! det ser så ut!»
»Och det vågar du?»
»Våga bli olycklig i värsta fall; olycklig är man
ändå i alla fall!»
»Jaja! jaja!»
»Det är en förändring, och detta ensliga Jif är
intet lif!»
Emellertid i stället för svar på det sända brefvet
kom ett telegram med anhållan om möte på aftonen
tillsammans med en redaktör som kunde vara nyttig.
Därpå svarade han med telegram: »kommer ej,
förrän jag fått svar på mitt bref.»
Åter ett telegram, däri hon ber om uppskof till
morgondagen med svaret
Han fann hela upptåget meningslöst, men gick
till mötet. Hon infann sig som öm intet händt;
man åt kväll och talade om affärer. Redaktören var
en gift, gemytlig person utan som det syntes några
anspråk på att vara tillbedjare.
Men i afton fann han henne ful; slarfvigt klädd,
med bläck på fingrarna, och hennes konversation
var så affärsmässig, att han såg henne i en
afskyvärd dager.
Mycket hade han i sitt lif erfarit och många
besynnerliga människor hade han råkat men något
så galet som detta hade han icke varit med om.
Det var med en känsla af befrielse han gick
hem till sitt, fast besluten att icke följa denna dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
