Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaeåntlsmlstasns bebittelseb 189
gata ner åt stranden till. Ibland .tog han henne om
halsen och .tystade hennes mun med en kyss.
»Att ni |är förryckt, det har jag sett, men jag är
en halfgalen människa, ser ni, och med mig kommer
ni inte ur fläcken.»
»Jag går i sjön I» skrek honl
»Godtl Jag kommer efter och kan simma.»
Slutligen fick han henne att skratta, och så
gingo de in på ett kafé för att söka komma till ett
ultimatum.
Nu hade han öfvertaget och behandlade henne
som en okynnig flicka, och märkligt nog, när han
anvisat henne rollen, så tog hon den och blef därvid.
Älskade dessa människor hvarandra nu? Ja,
säkert, ty han visste ju huru bunden han var, och
hon hade redan, efter hvad som sedan kom i dagen,
i bref till sin mor bekänt sin kärlek, men han skulle
icke få veta om det, »ty då vore hon straxt
underkufvad.»
Emellertid stannade de vid följande: Hon skulle
resa ensam; de lofvade hvarandra intet De skulle
korrespondera, ss tiden an, om de kunde råkas på
sommaren, och sedan hans ställning blifvit solidare,
skulle de tänka på förlofning och äktenskap.
Därmed skildes de för att icke ses på länge.
♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
