Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABAMTINMISTABHS BEBITTELSEB 201
»Hon har rätt, men jag är utan skuld. Hvad
ämnar hon nu?»
»Hon reser tillbaka i morgon och då måste jag
med!»
»Alltså skiljas innan vi äro gifta; återgå till
hotellrummet, krogen, nattkaféet!»
»Nej, icke det!»
Och efter en paus:
»Låt oss gå i hafvet!»
Han slog armarna om henne.
»Har du sett ett människoöde som mitt! Och
hvar jag kommer för jag olycka och fördärf med
mig! Tänk, dina föräldrar!»
»Tala icke så! Med tålamod skola vi komma
ut ur detta också!»
»För att råka i något annat!»
»Kom skall jag blåsa på’t!»
Och hon blåste bort molnet; det gudomliga
lättsinnet sken åter och de sprungo i kapp hem öfver
fästningsverken och minorna.
På aftonen kom det afgörande telegrammet, och
följande morgon skulle vigseln ske.
Den skedde också, först hos borgmästaren. Och
under edens afläggande föll bruden i ett hysteriskt
skratt, som höll på att göra hela akten om intet,
då den allvarsamme mannen icke visste hur han
skulle (förstå en dårhusmässig scen. Det var icke
något lysande brudfölje som sedan samlades i
prästgården på {aftonen. Utom systern biträdde fyra okända
lotsar som vittnen när trohetslöftet aflades »inför
Gud».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
