Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fabantInkIstarns bebättelbeb 203
»Och jag har ej fått en idé på ett helt år! Hvart
skall detta ta vägen?»
Förhållandet var, att de liksom neutraliserat
hvarandra så att ingendera reagerade mer, och deras
samvaro utgjordes numera endast af en stilla angenäm
tystnad. Och behofvet att vara i hvarandras närhet
var så stort att den ena icke kunde gå utom dörren
förrän den andra var efter.
De försökte stänga in sig i hvar sitt rum för
att arbeta, men efter en kvarts timma knackade det
på dörren.
»Vet du, detta är mycket herrligt, men jag blir
idiot!» beklagade hon sig.
»Du också?»
»Jag kan hvarken läsa, tänka eller skrifva mer,
och knappast tala.»
»Det är ju för mycket lycka, och vi måste
söka upp människor, ty eljes bli vi fåniga båda två.»
Sanningen var att de upphört att tala; de voro
skenbart så ense i alla frågor och tycken, och de
kände hvarandras meningar så, att något utbyte ej
behöfde komma ifråga. Samma smak, samma vanor,
samma olater, samma lätta skepsis hade fört dem
tillsammans, och nu hade de smält ihop som två
bitar af samma metall.
De hade förlorat sig och sin form, och de voro
ett Men minnet af ett själfständigt väsen, af en
egen tillvarelseform fanns kvar, och befrielsekriget
stod för dörren; individens
själfupphållelsedriftvaknade, och när hvar och en skulle återtaga sitt blef
ett rifvande om bitarne.
»Hvarför skrifver du inte?» frågade han.
»Jag har försökt, men det blir bara du och
om dig.»
»Nå om det blir jag eller någon annan, kan ju
vara lika godt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
