Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 kabantInmÅstabnb berättelses
Och nu sitta de i Pimlico, bortom Londons
Westminster ät Chelsea till En visit var gjord och så var
det slut. Alla människor voro borta, teatern stängd,
en fullkomlig afrikansk hetta rådde, så att själen ville
lämna hyddan för att söka svalka högt upp och man
kände sig döende från morgon till kväll.
Den annalkande nöden hade tvungit honom
slutligen att motvilligt sätta sig att skrifva; men som
han konsumerat det mesta af sina upplefvelser,
måste han tillgripa ett ämne, som egentligen var
fridlyst Han gjorde våld på sig, öfvervann alla
hänsyn, och började.
»Nu skrifver jag,» berättade han triumferande...
»Vi äro räddade!»
Och frun kom in och såg huru första sidan var
fylld med bokstäfver.
Om en timme kom hon igen; men då låg han
på soffan, jämrande sig.
»Jag kan icke! Hellre må vi förgås!»
Hon lämnade rummet utan att säga ett ord, och
när hon smällt igen dörren, reglade han den. Tog
sedan fram ur sin kappsäck en grön lärftspå3e,
hvilken innehöll ett stort antal pappersark fullskrifna
med årtal. Det var den bland hans vänner mycket
omtalade »Yttersta domen».
Det var ett historiskt arbete, däri han från en
ny och djärf synpunkt behandlade världshistorien som
naturvetenskap. En tillämnad foliant som aldrig
skulle bli tryckt kanske, men säkert aldrig ge några
pengar.
När han arbetat ett par timmar, kände han den
vanliga oron då han icke sett sitt andra jag och
gick därför ned för att se henne.
Hon satt och läste en bok, hvilken hon gjorde
ett lamt försök att gömma, då han trädde in. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
