- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
213

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kabantIhmIbtaehø bebIttelseb 213

ju ingenting inför sig själf, men allt genom den
mening andra hysa om hans talang. Nu kände han att
bandet brast; hon hatade och ringaktade hans verk
som ju var hans berättigande, och när hon sökte
att beröfva honom mod och tillförsikt, så var hon
fienden. Och mot en fiende fanns endast två metoder,
antingen döda honom eller icke inlåta sig i strid
utan tåga vidare. Och han beslöt sig för det
senare.

Ännu ett par dagar måste han hålla ut medan
pengarne inväntades, och dessa dagar voro
tillräckliga att utveckla hans afsky. Kall, beräknande
elakhet, med skadeglädje öfver lyckade anslag; all
kvinnans småsinthet, lumpenhet och svek fick han
tillfälle se om igen, men i större skala. Och som hon
visste att han af penningbrist icke kunde komma lös,
lät hon honom förstå att han var hennes fånge;
hvilket han icke var.

Rummet såg ut som ett svinhus och maten var
enkom lagad så att den skulle vara vedervärdig.
Oordning och snusk härskade, så att han kände sig
vara i helvetet, och tänkte med saknad på sin
ensliga vindskammare där alltid ordning rådt, trots slarf
i ekonomien. Två månader endast hade förflutit
sedan bröllopet och leendet hade upphört, allt
samtal till och med, kärleken var förvandlad i orimligt
hat, och han började tycka hon var ful.

Sista dagen måste han sjunga ut för att icke
spricka:

»Du var skön så länge jag älskade dig, kanske
min kärlek gjorde dig skön icke blott inom mitt
tycke. Nu är du den fulaste och den uslaste
människa jag minns mig råkat i mitt lif.»

Därpå svarade hon:

»Jag vet mig aldrig ha varit så elak mot
någon som mot dig, utan ätt jag kan uppge något skäl.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free