Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914 ZABANTlNXlSTAIUirB BBBÄTTELSEB
»Jag kan det,» svarade han. »Du hatar mig
därför att jag är man, och din man.»
Han hade packat sin kappsäck och hon var
beredd på hans afresa. Men nu när afskedet
nalkades, och som hon trodde det vara för evigt, smälte
hatet, och se, kärleken var framme igen i
Hennes ömhet och omtanke hade inga gränser;
de talade om framtiden som om de skulle ses snart
igen. Hon gaf honom goda råd, moderligt, men
un-dergifvet, resigneradt som inför ett oböjligt öde som
vållat deras skilsmässa för stunden. Och när de nu
åkte till stationen i den öppna kabben, midt på
sol-klara dagen på största gatan, kysste hon honom
upprepade gånger. Folk skrattade, men när polisen
började uppmärksamma det smeksamma herrskapet, blef
han betänksam:
»Akta dig, här i landet komma vi i fängelse för
offentliga ömhetsbetygelser.»
»Det bryr jag mig icke om,» svarade hon. »Jag
älskar dig så mycket 1»
Han fann henne åter sublim i sin allt trotsande
ömhet, och de skulle nu råkas igen senast om en
vecka. Hans reseplan var att nå ön Rügen där
hjälpredan Ilmarinen låg och badade. Denne skulle
hjälpa honom med affärernas ordnande; så skulle
han hyra en lägenhet, och senast inom fjorton
dagar, aldrasenast, skulle hon komma dit.
»Ser du nu att det där hatet kan man icke
lita på I»
»Nej, men på kärleken!»
»Det ser ut som om den vore segare!»
Afskedet på stationen var sönderslitande, och
när han satt ensam i kupén, erfor han endast
saknadens kval. Befrielsens lycka som han den sista
tiden drömt om, infann sig ej. Allt minne om
hennes elakhet var bortblåst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
