Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABANTIKMIBTABNS BBBÄTTBLSBB S15
Han hade skaffat sig öfver från London till
Hamburg i hopp att vid ankomsten kunna finna
bekanta som skulle hjälpa honom vidare till Rügen.
Men det var förgjordt; alla voro på landet eller eljes
borta. Och nu måste han sätta sig på ett hotell och
telegrafera. Först till Ilmarinen på Rügen, men denne
hade inga pengar. Liknande svar erhöll han från
Köpenhamn, och Kristiania.
Då kände han sig som lockad i en fälla och
öfvermannad. Ty alldenstund koleran rasat året förut,
väntade man få den tillbaka i år, om nämligen hettan
infann sig, och det var just fallet. Alltså, komme
han icke snart lös, hade han att vänta, icke döden,
fy den var honom likgiltig, men karantänen.
Dagarne gingo långsamt, ohyggligt, ty han hada
ingen att tala vid, och med det hotande
kolera-utbrottet öfver sig! Vanmäktig och i permanent raseri
mot en osynlig som tycktes ha fattat agg till honom,
blef han paralyserad och vågade icke mer lyfta ett
finger för att ändra sitt öde, ty han fruktade
misslyckande och svikna förhoppningar. För att fördrifva
tiden isatte han sig att läsa historiska tabeller, och
skref årtal från morgon till kväll. Men dagarne voro
likväl ändlöst långa, och efter fyra dagar fick han
den fixa idén att han aldrig skulle komma lös från
denna rysliga stad där det bara köptes och såldes.
Intrycket blef så lefvande att han skulle sluta sitt
lif. i det ohyggliga hotellrummet, och han packade
upp sina saker och började pryda byrån med
fotografier af sina barn och andra anhöriga.
Ensamheten och kvalen töjde ut tiden, så att han
fick illusionen af att han var hamburgare, glömde
momentant sitt förflutna, att han var gift, att han
lefvat annorstädes än här. Han betraktade sig som
en fånge, med det hemska tillika, att han ej visste
hvad han förbrutit, hvem som dömt honom eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
