- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
216

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316 KJlBANTXNMISTABNS BBBXTTELSEB

hvem som var hans fångvaktare. Men det svarta
spöket Koleran låg osynlig nere i kanalernas
smutsvatten och lurade på honom. Tre gånger om dagen
frågade han kyparen om koleran, och erhöll
beständigt svaret: »Säker är man ickel»

Så kom då ändtligen ett bref från hustrun. Hon
skrek högt af saknad, kärlek och oro; och ville
veta hvar han var. Han svarade i samma tonart och
röt af ursinne öfver ödet som skilt dem.

På femte dygnets morgon läste han i tidningen
att hans vän dansken från kaféet bodde en half
timmes järnväg från Hamburg.

Om han vetat detta förut, skulle han icke
behöft dessa utståndna lidanden! Nu, alldenstund han
icke kunde betala hotellräkningen, beslöt han att resa
utan vidare, för att icke mer återvända. Vännen skulle
ge honom pengar och han skulle sända dem till
hotellet och låta sakerna komma efter. Så satte han
sig på tåget med en utsläppt fånges känslor; kastade
en medlidsam blick på Hamburg som han förlät dess
oförrätter, men lofvande sig icke mer i onödan hedra
den med sina besök.

En halftimmes färd hade satt honom i godt lynne
och det vattnades honom redan i munnen vid
tanken på att få prata ut sin förargelse, kanske
färglägga hela martyrhistorien som en komisk bagatell.
Det gudomliga lättsinnet kom igen och han fann sig
egentligen vara en lyckans guldgosse som kunde så
oförmodadt råka en af vännerna. Han stannade
utanför det lilla trefliga värdshuset, där värden stod i
dörren; hälsade och frågade om herr ** var inne.

»Nej han har rest i dag på morgonen.»

»Hvart har han rest?»

»Till Danmark 1»

När han efter tre timmars väntan, under
hvilken han haft tid att känna slaget svida ut, åter satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free