Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kabantänm2.btab»b bebättelbeb 233
ingen brådska, utan klädde sig lugnt och gick ner i
trädgården där han mötte svärmodern.
De stodo just och talade om hans förestående
öde, då en brutal, rytande röst hördes uppifrån
fönstret i första våningen. Det var den gamle I
»Har du inte rest än I»
»Nej, tåget går ej förrän tre kvart till åtta!»
»Hvilken idiot har sagt dig det?»
Nu hade svärmodern sagt det och följaktligen
kunde han icke upplysa om hvilken i -t, som gifvit
den oriktiga uppgiften.
»Tag då och gå ner till stationen och läs på
tidtabellen när nästa tåg går!»
När han dröjde, föll ett kort: Så I som en
pisk-släng åt en dragare.
Han rar nu alldeles klar med hvad han skulle
göra, tryckte svärmoderns hand och gick I
Det måtte emellertid ha märkts på hans fasta
steg att de i motsats mot dem som ledde till lejonets
kula, förde utåt, bort, men icke skulle leda tillbaka,
ty straxt hördes den gamles röst, i en smeksam,
klagande ton:
»Axel!»
Det klack i den aftågandes bröst, men han var
i gång och gick, gick utan att vända sig om.
Gick ner till stationen, låtsade se på en tabell,
frågade om nästa tåg utan att höra svaret, gick ut,
såg på solen hvar nordost låg, och tog så nästa
landsväg. Allt detta så lugnt som om han länge
öfverlagt planen.
Han befann sig snart ute på landet; ensam utan
ett hem, utan bagage, »utan öfverrock, endast med
en käpp i handen.
Han var icke ond på någon människa; den gamle
hade haft rätt, och hans sista rop ljöd ännu som
ett rop om förlåtelse för elakt lynne. Ja ban kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
