Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kabåntinmistasns bebittelseb 235
Det var afton, och han sände ett stadsbud till
den familj där hans hustru brukade ta in. Eftersom
hon icke kommit till Arreskov-sjön, skulle hon ju
vara i Köpenhamn. På visitkortet han afsände hade
han endast skrifvit: »En något sällsam fråga: Hvar
är min fru?»
Den af människor född, som icke vandrat väntande
en och en half timme på en trottoarkant, har intet
begrepp om hur lång den tiden är. Men hans tid
förkortades i hoppet att efter åtta dagars tysthetskur i
Hamburg, fem veckors ènkelt fängelse på Rügen och
en veckas sjunde helvete på Fünen, få återse sin
hustru.
Nåväl efter sex kvart återkom budet med ett
annat visitkort på hvilket stod skrifvet: »Hon reste
i morgse till Fünen för att råka er!»
Bom I Bom I Bom!
»Nu tycker jag det börjar bli tråkigt, äfven som
intrig betraktadt,» sade han sig!
»Om detta skulle behandlas som romanmotiv,
måste läsaren slänga hört boken och säga: Nej, det är
för tjockt! Och som farce icke roligt nog!»
Och likafullt: Så var det!
Nästa tanke blef den!
»Stackars, olyckliga min fru som skall gå rätt
in i lejonkulan! Nu får hon stryk!»
Faderns raseri hade nämligen inga gränser och
svärmodern hade sista dagen sagt:
»Kommer hon nu, så slår han henne!»
Därför gick han och telegraferade till gumman,
förberedde ankomsten och bad om försköning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
