Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kabantxmilstarns berättelser 253
kerna i världshistorien, troende sig eller i sin nöd
inbillande sig genom detta arbete kunna slå sig
igenom, och spåra in på en ny bana, historiens,
hvilken varit hans första ungdoms innan han blef
författare.
Hans hustru visste hvad han skref, visste att
det ej skulle ge pengar, men betvang sig: kanske
hans brinnande tro öfvertygat henne att det fanns
något däri. Hon klagade ej, uppmuntrade honom
tvärtom och erbjöd sig öfversatta till engelskan.
En månad förflöt, stilla, fridfull men trist. De
kände att de icke räckte för hvarandra i
ensamheten, ensamheten på tu man hand. De sörjde
däröfver, men sökte icke sällskap. Han med större
erfarenheter hoppades på barnets ankomst såsom det
naturliga umgänget hvilket kunde tillfredsställa båda.
Under tiden hade fattigdomen ryckt närmare.
Inga pjeser spelades, intet såldes, icke en af vårens
förhoppningar såg verkligheten. Hans barn i första
giftet ropade på pengar, och det började tryta mat i
huset. Då kom räddningen i form af inbjudning att
på en landtgård hos hustruns morföräldrar tillbringa
vintern.
En decemberafton ha de stigit af vid en liten
station, och åka i vagn genom skogar och vilda
marker långt in i Jutland.
Det var så nytt och underbart allting. Och nu
skulle han lefva in i ett sällsamt förhållande som
barnbarn i det huset, liksom han förleden sommar
varit barnet under åtta dagar.
De nådde färjstaden i halfmörker och isgången
hade börjat, men äfven lågvattnet, så att midt i
ån låg en sandbank där en ny båt väntade. Däri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
