- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
267

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARANTiNMÄSTAfiHS BERÄTTELSER 267

Han hade haft goda dagar där, och minnet af dessa
höll honom fast, äfven tacksamheten för det
förflutna jämte kärleken till barnet, hvilken fanns där
men ej fick synas, emedan den lilla då skulle bli
limspöt, på hvilken han fastnat med vingarne.

En dag hade han gått en längre promenad i de
härliga öfversvämningsängarne, där rådjuren lekte;
där fasanerna flögo upp som raketer ur buskarne,
visande sina lysande metallfjädrar som stjärnregn;
där storkarne fiskade i träsket och gyllingarne
hviss-lade i popplame. Här fann han sig väl, ty det var
ett öde landskap där ingen människa vågat sätta
sitt bo af fruktan för den stora stormfloden.

Här hade han nu gått ett trefjärdedels år, ensam,
hvarje morgon. Icke ens frun fick följa honom, ty
han ville äga detta landskap för sig själf, se det
uteslutande med sina ögon, icke höra någons
stämma där. Så att när han återsåg denna horisont
icke ett minne väcktes af någon annan person än
hans.

Här brukade han således återfinna sig, sig själf
och ingen annan. Här fick han sina stora tankar,
här höll han sin andakt. Den sista tidens
obegripliga händelser och det djupa lidandet hade
kommit honom att ändra ordet öde till Försyn, därmed
antydande att ett medvetet personligt väsende styrde
hans bana. Han kallade sig numera Providentialist
för att något namn ha, med andra ord: han trodde
på Gud, utan att nogare kunna angifva hvad
därmed menades.

I dag drog ett vemod genom honom, liksom om
han sade farväl till dessa ängar och snår. Något
förestod som han anade, men äfven fruktade.

Hemkommen fann han huset tomt. Frun var
borta, barnet borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free