Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 KABANTÅNUlSTABNB BEBÄ.TTELBER
När han frågade pigan, som slutligen infann sig,
hvar frun var, svarade hon näsvist:
»Frun har rest»
»Hvart?»
»Till Odensee.»
Han visste icke om han trodde det eller ej.
Endast ett stort behag fann han i tystnaden och
tomheten. Han andades oförgiftad luft, njöt af
ensamheten, och med ett Buddistiskt orörligt lugn gick
han till sitt arbete. Kappsäcken var redan snörd
och respengarna skulle komma som i dag.
Eftermiddagen gick. När han såg ut genom
fönstret märkte han en ovanlig stillhet omkring stora
byggnaden; inga af släktingarne syntes. Däremot
sprang hans piga fram och tillbaka liksom om hon
aflämnade rapport
En gång frågade hon om herrn önskade något.
»Jag önskar intet!» svarade han.
Och det var sanningen, ty hans sista önskan:
att bli fri från hela kladdet var uppfylld, och utan
att han tagit ett steg. Han åt kväll ensam och
befann sig väl däraf. Blef sittande vid bordet och
tände tobak. Hans själ intog detta vågbalansens
lyckliga läge, färdig att sjunka ner åt hvilken sida som
behagades. Han aktade sig att önska något af
fruktan att se sin önskan korsad.
Men han väntade något
Om jag känner kvinnorna rätt så kunna de icke
sofva i natt förrän någon deputerad gått och sett
efter att offret lider efter beräkning.
Och mycket riktigt, svärmodern kom.
»God afton!» hälsade hon. »Du sitter ensam här,
min gosse.»
Med en indians köld framför elden som skall
steka honom, svarade han:
»Ja; här sitter jag ensam.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
