Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 OBD1AKK OCH SMÅKONST
Och då vaknar han upp och känner att lifvet
har svikit;
Fattas af helig vrede, af harm och ursinnig
skärande smärta,
Slår ett ackord uti moll, går öfver och kastar
sig in i
Beethovens största sonat, den Titaniska Appas-
sionata...
Lejonet lik som rister sitt galler med blodiga
ramar
Byker han ut på klaviaturn och griper omkring
sig...
Väldiga näfvarne nu vid stålsträngad harpa de
spikas,
Fötterna naglade fast vid pedaln, han liknar en
korsfäst.
Allt hvad lifvet har bittert, det cyniskt
gäckande lifvet,
Som af allvar gör narr, och hånar de vackraste
känslor,
Pockar på offer och plikt och skrattar sedan åt
offret,
Lifvet som binder till gissel de arma mänskornas
öden,
Tvingar att slå det kärast man har, att sarga
och klösa...
Så går tondikten fram, den ordlösa väldiga
dikten
Byter och gråter af vanmäktig harm öfver
tillvarons smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
