Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafstrakter, och vid vinterns inträde uppstår
stor brist på födoämnen, synnerligen för en mängd
insektätande sitt- och springfåglar, och då dessa i
följd däraf flytta bort, måste äfven sådana roffåglar,
hvilka till väsentlig del lefva på deras bekostnad,
blifva dem följaktiga. Många insektätande fåglar
stanna visserligen kvar här i landet hela vintern;
men dessa hafva då antingen blifvit utrustade med
så starka näbbar, att de därmed kunna hacka hål
i barken och veden af sjukliga trädstammar för
att åtkomma insekter och larver, eller också fått
förmågan att uppsöka insekter under vindfällen, ris,
mossa och lafvar, eller slutligen att om hösten och
vintern kunna utbyta denna föda mot bär och frön. De
bortflyttande insektätande fåglarna besitta däremot i
allmänhet icke någon af dessa egenskaper utan kunna
vanligen endast i flykten eller på blad och blommor
fånga sitt byte och blifva i följd däraf nödsakade
att begifva sig bort under vintern.
Vi skola nu yttra några ord om fåglarnas olika
sätt att förflytta sig från ett ställe till
ett annat. Detta sker genom gång, flykt eller
simning. Redan i gången eller i fåglarnas sätt att
röra sig framåt på marken, finner man många olikheter,
så att man t. ex. kallat det rörelsesätt skridande,
då fötterna skiftevis eller en i sänder framflyttas,
såsom hos ärlorna, hönsfåglarna, vadarna m. fl.;
hoppande, då båda fötterna samtidigt framflyttas,
såsom hos många sittfåglar; klättrande, då hoppandet
sker på upprätta eller lutande ytor, såsom hos
hackspettarna och nötväckan. – I flyktens uthållighet
och snabbhet öfverträffa fåglarna alla andra djur,
som äga flygförmåga: men i afseende härpå visa
sig dock ganska stora och viktiga olikheter hos
de särskilda fågelarterna. Då, såsom man lätt kan
förstå, luftens motstånd alltid måste blifva större
i samma mån som den luftmängd, hvilken träffas af
vingslagen, är betydligare, så följer också häraf,
att den rörelsehastighet, som uppkommer genom
vingarnas sänkning, äfven måste blifva större, ju
större vingarna äro. Sålunda kan man lätt förstå,
att de fåglar, som hafva långa vingar, icke allenast
böra hafva en snabbare flykt utan att de äfven, i
följd däraf att de icke för att komma fort undan så
ofta behöfva upprepa vingslagen, med en vida större
uthållighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
